Draknästet- vad kan vi lära av ett sådant program?

draknastetDraknästet är ett till exempel på “Reality-TV”, i detta fall riktiga entreprenörer som får pitcha för riktiga investerare. Förutsättningen för att bli utvald i programmet är att man faktiskt har en bra affärsidé men behöver pengar för att komma igång med sin rörelse. Som brukligt i Reality-TV lyckas vissa medan andra blir förödmjukade.

Formatet sändes första gången i Japan och ägs av Sony. En lustig detalj är att investerarna är drakar i Sverige och även i England, tigrar i Japan och hajar i USA. Det säger dock en del om den respekt en start up kan känna för dessa erfarna män och kvinnor.

Programmet är intressant för den som vill undvika fatala misstag. Utvärderingskriterierna handlar generellt om huruvida entreprenören känner sin egen affär, gällande kostnader och marginaler till exempel, och om hen känner till sin marknad.
Finns orosmoln i affären där entreprenören inte har något bra svar? Har man en realistisk förväntan på investering parat med en realistisk motprestation, till exempel del av eget kapital?

Pitchen i fokus

draknastet (1)Pitchens betydelse hamnar i fokus eftersom tiden rimligtvis är mycket begränsad, som ofta i verkligheten. Det som inte blir sagt eller möjligtvis frågas efter “finns inte”. I programmet vet vi ju också att investerarna faktiskt är beredda att investera och att de valts ut av programmakarna på grund av sin ålder och erfarenhet.

I programmet måste entreprenörerna innan de träffar investerarna ha tänkt ut precis hur mycket kapital de behöver och vill ha. Om investeraren faktiskt är villig att investera, men inte så mycket så är reglerna sådana att entreprenören då inte får något alls. En tolkning skulle kunna vara att entreprenörerna inte kan bedöma sin egen verksamhet, men en helt annan tolkning är faktiskt att entreprenören slarvat med sin tes eller vad det är som ska uppnås. Om det är 4 miljoner man behöver så är det inte “kapital” i allmän mening man behöver. Förmodligen har man alltså missat att bygga en argumentation, eller berätta en historia om man så vill, som visar hur företaget skulle blomstra med just 4 miljoner. Det kan också vara så att man missat att se på det egna företaget med investerarens ögon, det gäller ju faktiskt att visa att med just denna summa så kommer man att kunna ge tillbaka den avkastning eller utveckling som skulle kunna göra det hela intressant för investeraren. Man kan tycka vad man vill om Reality-TV och allt det medför för “vinnarna” och “förlorarna” men Draknästet visar med all önskad tydlighet vilken otrolig betydelse en lyckad pitch kan ha för ett litet företags framtid.